Milstolpen

Milstolpen vid Dalera
I Sverige användes milstenar från mitten av 1600-talet fram till 1870-talet för att markera avstånd längs landsvägar. Tidigare användes landskapsmilar, där måtten skiljde sig från landskap till landskap. Att övergå till en enda gemensam mil, krävde konkreta och erkända markeringar som kunde vinna allmogens förtroende. Lösningen blev milstolpar. Vanligen sattes en större stolpe upp vid varje hel mil och mindre stolpar som markerade halv och fjärdedels mil. Det är då svensk gammal mil som avses, vilket motsvarade 18000 alnar eller, i dagens läge, 10 688 meter. Milstolparna placerades oftast i fundament av kallmurad sten. Milstolparna var oftast av sten, men ibland av järn eller trä.  1877 infördes den nuvarande millängden. Milstolpar är genom fornminneslagen 1942, lagskyddade som fasta fornminnen och får inte utsättas för någon åtgärd utan länsstyrelsens, kulturmiljöenhetens, skriftliga medgivande. De kan fortfarande ses längs många gamla vägsträckor.