Skäggeloppadansen

^{Skäggelôppadansen}

Skäggelôppadansen
I sin bok Värmländska Kulturtraditioner II skriver Gunnar Turesson i kapitlet ritualdanser följande: ”Om bl a halling som manlig ritualdans, ett manlighetsprov i vighet och styrka och Skäggelôppa så var kvinnornas erotiska ritualdans, avsedd att ge dem lycka hos männen”.
På öarna i Örten samlades man fordom till eldar och dans. Vid dessa fester förekom hallingdans och skäggelôppa. Som mästare i hallingdans har namngivits Lars Nilsa (Klarastrand) och Albin Eriksson (Hällekil) och några till.

Ur Gunnar Thuressons bok Värmländska Kulturtraditioner II
Hur gick hallingdansen till ?
"Di sving rektitt"
Hur gick skäggelôppa till ?
"Di hôppe. Dä geck åter å fram. Så sjöng di en polskestump till".
Upptecknat av Gunnar Thuresson 1953 efter samtal med Maria Johannesson, Mari i Skuggen, Hällekil.

- Berätta allt ni vet om skäggelôppa.
- Ja, dä betydde, att de skulle ha lycka (hos gossarna).
- Varför gjorde de en knut ?
- För att dä skulle vara säkert. Dä va några döttrar i Hällekil som danse skäggelôppa.
- Vad skulle det vara till för lycka ?
- Ja , dä va att di skulle få nôe fint å bra.
- När dansa dom ?
- Ja , det kun vara så där på hösten före jul, å unner jul.
- Va de flera som dansa på en gång och hur betedde de sig ?
- Dä va olika, iblann va dä flere, en fyre fem, å två så dära. Dom höll hännera, å så drog di ôpp kjortel med ene handen å höll i mä den anre.
- Hur många turer var själva dansen ?
- Ja, dä va fell inte så mange, dä va fell ett par tre.
- Är det svårt att beskriva ?
- Ja, - se - dä kan ja inte rektit ..... (därefter ett förläget skratt).

Upptecknaren har märkt, att alla som tillfrågats om dansen blir mycket förtegna. De rodnar och vill ingenting säga mer än sjunga visan och låta förstå att det var en dans, som var strängt hemlighållen bland kvinnorna.
Av sagesmän från Ö. Ullerud beskrives skäggelôppa så:
Den dansades ibland av två eller fyra flickor. Flickorna höll i varandras kjolar och gjorde i nedhukad ställning hallingsteg. De gick åter och fram över golvet.
- När kvennfolka ble rektit i taga, danse de skäggelôppa i bare särken.
När gubbar och gummor fått sig för mycket att dricka på kalasen, hände det att de dansade skäggelôppadansen. De hoppade då upp och ned mitt emot varandra och sjöng:

"He, så dansa vi skäggelôppa,
hej, så dansa vi skäggelo."

Skäggelôppa är känd i Öst-Norge. Lektor Helge Froyset i Moss meddelade författaren 1961, att han av de beskrivningar på dansen, som han fått, hade den uppfattningen att skäggelôppa i Öst-Norge var en ritualdans med erotisk innebörd. Någon melodi till den hade han dock inte hört. Uppgiftslämnaren hade redogjort för sånglekens innehåll, varav framgick, att detta var överensstämmande med det värmländska.

När fru Larsson från Hällekil, Övre Ullerud tillsammans med sina föräldrar besökte sin säter vid sekelskiftet, fick hon bevittna hur deras säterjänta, Johanna Olsson, en gammal gladlynt gumma i grå kläder, i sin glädje över besöket dansade skäggelôppa ensam.
Den lilla rörliga gumman yttrade sig så här:
- Dä va så roligt att ni kom och hälsa på mig. Ja, ja ä så gla så jag vet mej ingen anna rå än å danse Skäggelôppa för er.
Hon samlade ihop kjolen och knöt en knut på baksidan och höll den med händerna, varefter dansen bestod av hallingsteg i sidled.
Det gick med fart runt golvet, varunder hon sjöng denna visa som Gunnar Thuresson nedtecknat text och noter till.