|
Skola
De äldsta anteckningar som hittats om skola och hur man lärde sig att läsa och skriva är protokoll från biskopsvisitationen av den nybyggda kyrkans invigning 1727. Det står: ”Barnskolor hållas här i församlingen på de bekvämaste tider…”
Det var inte många i Hällekil som kunde läsa förrän i slutet av 1800-talet. Att gå i skolan på den tiden var en förmån eftersom vuxna behövde barnen till allt arbete som skulle utföras. Att läsa och skriva betraktades som att smita från arbete.
Det var mest präster och andra som själva kunde läsa som tyckte att skola var viktigt. Det var de som försökte sprida idén om att barnen skulle gå i skola.
Klockaren som skötte församlingens klockringning och kyrkomusik var ofta också bylärare. Han gick runt i socknen och lärde barn, och även vuxna, att läsa och skriva. Det viktigaste var innanläsning och stavning. De mest ”försigkomna” hade möjlighet att också lära sig skriva och räkna.
Det finns sockenprotokoll om att en skollärare tillsattes för barnundervisning 1832. Övre Ulleruds socken var indelad i fem rotlar eller kommundelar. Man hade undervisning i varje rotel med tre månaders läsning i var, under året, från februari till november. Eftersom det då var så många som 500 barn i åldern mellan 7 och 14 år i Övre Ullerud så de fick turas om att gå till skolan, varannan dag eller varannan termin. Skolsalarna var inhysta i vanliga hem. Man fick betalt av socknen för att låna ut ett rum till skolsal.
Bibeln och Luthers katekes var de enda böcker som fanns i hemmen och de användes som läseböcker. Kyrkans makt och inflytande var stort. Prästen samlade församlingsborna varje år i de olika rotarna och hade husförhör för att kontrollera läskunnighet och kunskaper i kristendom. Betyg från förhören skrevs in i protokoll som kallades husförhörslängder. Detta system varade från 1686 till slutet av 1800-talet.
Lag om skola
Carl XIV Johan var regent i Sverige. Folkskolestadgan 1824 var den lag som sade att alla barn skulle få möjlighet att gå i skolan. På den tiden var lokalerna bristfälliga, trånga, mörka och dålig ventilation. Eleverna skrev med kritor på griffeltavlor. Papper och böcker var för dyra. När det inte fanns någon svarta tavla fick läraren skriva på spiselmuren eller på en dörr. Värme och ljus saknades också. Många barn var borta från skolan för att de var sjuka eller för att de var tvungna att hjälpa till hemma. Barn var fattiga och många saknade skor och kläder och kunde inte gå till skolan under vintertid. Då kunde de läsa hemma och tentera av sina kunskaper senare. 1882 kom skollagen som sade att alla barn måste gå i skolan.
Stränga lärare
En lärare kunde ha ett par hundra barn att undervisa. Därför var det viktigt med ordning och disciplin. Det fanns olika redskap som läraren hade till sin hjälp när olydiga elever skulle bestraffas. Eleverna blev slagna med t ex en linjal på fingrarna och blev t o m intagna på ett rum och slagna med en piska. Barnen var tvungna att ställa sig upp när de skulle läsa högt och svara på frågor. Aga och annan bestraffning förbjöds inom den svenska skolan 1960-70 talet. Det var vanligt att läraren bodde i skolhuset. Fri bostad ingick oftast som en del av lönen. Bostadsstorlek och standard varierade. Utedass och vatten fick de själva eller barnen hämta i en brunn i skogen. Vedeldning och städning fick lärarna sköta själva.
Skolfröknar och magistrar
Lärarnas löner var låga. Lärarinnor hade ännu lägre lön än magistrarna. De blev hårt bevakade av prästen, folkskoleinspektören, skolrådet och även invånarna i byn. De fick inte umgås med vem som helst och inte heller gifta sig och skaffa familj och var ofta mycket ensamma. Man var rädd för att hennes uppmärksamhet då skulle övergå till de egna barnen. Att en manlig lärare hade familj var inget hinder. Han tjänade bättre eftersom han skulle försörja sin familj. Med statens hjälp fick manliga lärare fördelar och högre löner eftersom man ville få fler män att söka läraryrket.
Skolor i Övre Ullerud
De som bestämde i socknen var länge oeniga om var skolhus skulle byggas så lärarna fick länge fortsätta att gå runt i socknen. Från 1875 var minst en småskoleklass och en folkskoleklass verksam i vart och ett av de fem rotena. Så småningom beslutade stämman att varje rote fick bygga och stå för kostnaderna för sin egen skola. Då tvistades det om var gränserna för rotena gick. En man som hette Chronoborg var kammarherre på Östanås bruk i Älvsbacka ville inte vänta utan lät bygga ett skolhus i Klingermyren 1867. Det byggdes därför att bruket behövde läskunniga arbetare. Barnen i Hällekil fick gå den långa vägen till skolan i Klingermyren. Den kringvandrande folkskoleläraren L.M. Palmqvist hade periodvis undervisning i ett rum på Östanvik. Hällekils första anställda lärare var Erik Söderlind. Han undervisade växelvis i Kilngermyren och i Hällekils rotes första egna skolhus på Bäck, Mangärdet, byggdes 1878. De andra skolorna i Övre Ullerud; Mariebergs skola byggdes 1895. Sedan dröjde det in på 1900-talet innan skolorna byggdes i Edeby 1905 och Hägerberget 1902. Hagen byggdes sist, 1915, samtidigt som Förby skola renoverades.
Från 500 skolbarn till 50 på hundrafemtio år
Under mitten och senare delen av 1900-talet minskade befolkningen i Övre Ullerud. Bruken i Östanås bruk i Älvsbacka och Mölnbacka lades ner och de nya fabrikerna i Deje och Munkfors behövde folk. Maskiner ersatte arbetskraft i jordbruket. Folk flyttade från torp och byar. Det blev allt färre barn från år till år. Den ena skolan efter den andra lades ned. I början av 1950-talet fanns bara skolorna i Förby, Edeby, Butorp och Rud kvar. Kommunerna Övre och Nedre Ullerud slogs samman. Skolorna samordnades och skolbarnen skjutsades med buss. Det sjunde skolåret och det så kallade fortsättningsåret gick barnen från Övre Ullerud i Dejeskolan.
Möjligheter till högre studier fanns på realskolan i Molkom och Munkfors. Dit åkte man med tåg och buss. Från Hällekil åkte skolungdomarna med NKlj-tåget. Till Molkom åkte man med Uddeholmaren till Deje och där fick man byta till BJ. Med väntetider blev det drygt en timmes resa både till och från skolan, morgon och kväll.
Sista året i Edeby skola. Klass 1-2, 1955 Anna Carlsson var lärarinna
De sista lärarna i Övre Ulleruds byskolor
I Förby var kantor och körledare Sven Arnell folkskollärare samtidigt med småskolläraren Svea Andersson. I Edeby var Tord Ljungström folkskolläraren och hembygdsforskaren som skrivit Boken om Övre Ullerud, Anna Carlsson var småskollärare. I Butorp var Lars Nygren den siste läraren efter Frideborg Henriksson. Hon var dotter till den legendariske läraren Lars Magnus Palmqvist som flyttade omkring med sin skola. Det fanns inte en by i hela socknen som inte hade haft Palmqvist som lärare. Tord Ljungström har dokumenterat Palmqvists i Boken om Övre Ullerud.
Olsätersskolan
Hundra år efter det att skolhuset byggdes i Klingermyren installerades en ny centralskola i Olsäter.
Hopprepstävling vid Olsätersskolan hösten 2007
Det är ett bevis för det framgångsrika arbetet som personalen i skolan och förskolan bedriver, och som gör Olsätersskolan till en pärla bland skolor, säger rektor Håkan Eilard.
Olsätersskolan är den andra skolan i Värmland som diplomeras, och den första förskolan. Olsätersskolan har sedan länge haft ett aktivt hälso- och friskvårdsarbete. Förra året inleddes ett systematiskt arbete i syfte att bli hälsodiplomerade. En handlingsplan för hälsoarbetet är en del av detta. En rad aktiviteter som är kopplade till kost, hälsa och motion ingår i Olsätersskolans hälsofrämjande arbete.
I Olsätersskolan går sammanlagt 34 elever och 17 barn.
|
